2015-06-15

Varför har jag det så svårt att göra det jag ska? Varför är det så svårt för mig att verkligen ta mig till den plats där jag ska uträtta ett ärende? Varför är det så svårt att köra den biten till mitt gamla jobb för att hämta upp en lapp? Varför har jag en så lång startgrop? Varför måste jag överanalysera allt? Varför kan jag inte bara ge mig iväg utan att behöva tänka innan? Varför är jag inte som alla andra?

Annonser

C-uppsatsen

Nu har det gått mer än halva kursen i examensarbetet. Det börjar arta sig, men det har varit sjukt jobbigt och är ännu jobbigare nu när det bara är 16 dagar kvar. Empiriinsamlingen har inte ens börjat och inga frågor har bearbetats fram. Men men det ska gå. Jag är inställd på att få komplettering, absolut. Det fick vi redan höra i höstas att ingen får godkänt vid första inlämningen.

De två senaste veckorna har jag läst så fruktansvärt många vetenskapliga artiklar att jag har haft fruktansvärt ont i mitt huvud. 😦 Jaja, det är nån som måste göra det ju 🙂 Men nu är jag nöjd med problembakgrunden och problematiseringen i alla fall 🙂 hihihi

Uppsatsen är i dagsläget hela 24 sidor. Hahha inklusive tre sidor referenslista, 2 sidor sammanfattning och abstract, 1 förord och 1 innehållsförteckning 🙂 hihihihi

Länge sedan

Ja, det var ju länge sedan jag skrev i denna blogg. Det passar väldigt utmärkt att det är just idag som jag skriver ett inlägg. Detta eftersom det senaste inlägget handlade om grupparbeten och hela det dilemmat och idag var det detsamma. Eller ja typ. Idag var det den första föreläsningen i kandidatkursen alltså examensarbetet. Och som vanligt har jag ingen att arbeta med. Dock med andra anledningar än tidigare. Det har varit så fruktansvärt jobbigt hela detta året. Den skolan som jag går har verkligen urartat totalt. Den är så fruktansvärt dålig nu. Inga viktiga funktioner som verkar för studenterna fungerar. Men ja, det är en annan historia. Det som gjort att jag inte haft en partner är att jag hängt på håret fram till ungefär mitten på februari. Där blev det definitivt klart att jag får skriva. Men jag har varit lite sådär till det för jag har haft en del av en kurs som är ett krav (fast nu är det endast den ena delen som är kravet) men man vågar inte riktigt tro det och det skulle ju inte förvåna om det hade varit så att de helt plötsligt sagt att man är tvungen till att ha 100% i den kursen också. Men då var det det andra problemet kvar, min partner. Min partner hade ett litet arbete kvar sedan sista kursen förra året. Det blev lite dispensansökan och lite sådant formelt, men det gick inte igenom. Då blev det lite part med studentkåren som sa en speciell sak. Det har vi levt på sedan dess. Men så för två veckor sedan fick jag höra det värsta av henne. Hon trodde absolut inte det skulle funka och därför tänkte hon inte ens försöka göra det som studentkåren sa. Och om det mot för modan hade gått igenom så hade det inte varit mig hon skrivit med. Nehe? Jag blev så fruktansvärt sårad och på föreläsningen den dagen var hemsk. Har känt mig så fruktansvärt korkad som trott att vi var ett oslagbart team, när man blir sviken på detta vis. Sen har jag gått till vår kursansvarige ett par gånger för att få reda på hur jag skulle göra, men hon var inte anträffbar. Så i torsdags mailade jag henne. Fick ett svar om att det skulle ske idag då. Och fyfan vad jobbigt det var. Var så fruktansvärt nervös imorse. Kunde knappt få i mig någon mat. Och det var hemskare än vad jag trott. Läraren skulle tvunget ha en lista och gå igenom det vi skrivit i kursen som skulle varit ett förslag på vad man kunde skriva om. Men vi har faktiskt inte tagit det så seriöst. Så fruktansvärt hemskt. Typ 90 pers och jag som fullständigt hatar att vara i centrum skulle givetvis hamna i centrum. Varför kunde hon inte gått igenom den andra inriktingen först? Så jobbigt.

Nej, men nu måste jag faktiskt sova lite. Ska plugga som fatsiken imorgon!!!!!!!!!!!!!!!! Och försöka hitta ett litet forskningsförslag och några artiklar och metoder typ.

///Stina

Fuck off bitches!!!

Hatar grupparbeten!!!!!!!!!!!!!!! Ännu mer hatar jag de som är ”jag är så snäll som lärare och ger er fria händer att bestämma själva!” men det är du inte, för då blir det att man blir stämplad som looser eller att man inte har några vänner eller ”jaha du blev över” för att man inte har en grupp! Det är bland det värsta jag vet! Dessutom blir det ännu värre med social fobi och pga detta sätt ökar den sociala fobin avsevärt! Jag vill bara ge upp allt, lägga mig ner i min säng och inte visa mig ute bland folk!

Klantskalle

Jag är en så stor klanskalle!! Håller på med ett grupparbete och det är skitjobbigt för att vi (jag också) vill träffas och diskutera, men jag har ju social fobi och därmed svårt att flika in med grejer mitt i ett samtal. Så då i fredags sades det att ja, vi får väl träffas i veckan och diskutera mera, men vi hörs närmare kring det. Och då igår var jag inne och inga mail hade kommit ang att träffas, så jag antog att vi skulle skriva lite efter föreläsningen imorgon och då bestämma om vi kanske skulle träffas på fredag också och jag tänker inte mer på det. Sen efter lunch när jag suttit och pluggat hela morgonen loggar jag in på mailen och utläser av ett mail att vi tydligen skulle träffas idag. Men inga tider eller var fanns någonstans. Så pissigt. Dessutom är det jättekonstigt för den personen som mailade att hen inte kunde komma inte var med i fredags och hur hade hen fått veta att vi skulle träffas och när?!?!?

Jag saknar dig

Kan inte sova för jag tänker på dig. Dig, som jag kallar min ena bästa vän. Du, som högst troligen ser mig som en speciell liten människa som du var tvungen att träffa lite då och då, men som absolut inte ingår i ditt liv mer än andra du jobbat i ett projekt med. Du, som räddade mig från de allra djupaste dalarna. Du, som fått mig att vandra på små moln av lycka att någon ser mig för den jag är och inte den polerade ytan jag försöker upprätthålla. Du, som tråkigt nog (eller inte) alltid får mig att berätta sanningen även om jag inte själv insett den. Du, som med bara ditt leende kan få mig att må så mycket bättre. Dig, som jag älskar så innerligt.

Vår

Snart är det ett halvår sedan jag skrev här. Det har varit en helvetes jävla jobbig vår.
Jag har varit så jävla idiotisk, har troligen förlorat jobbet på grund av att jag varit en idiot som låter mig tryckas ner av andra människor. Det har även bidragit till att jag har underpresteras så in i helvete under våren. Det ända jag kunde tänka på i skolan var att ingen skulle lägga märke till mig och framförallt inte Hen med stort H. Var det så att Hen satt på samma sida i aulan som jag var hela föreläsningen dödsdömd. Jag kunde inte koncentrera mig. Hen gjorde allt för att göra sänka mig. Hen lyckades! Jag ville inte gå dit och struntade i det helt sista månaden. Vilket gjorde att jag nu har  22,5 HP oupnådda. Som tur är har jag precis tillräckligt för att fortsätta i höst!